Ottelu englantilaisten ja suomalaisten välillä (Finskt idrottsblad 7/1906)

(Finskt Idrosstbladin otteluraportti Kokkolan VPK:n ja englantilaisseuran väliltä. Englantilaisseuran pelaajilla oli kokemusta mm. West Hartlepool-, Wolwick- ja Newcastle-seuroista. Suomalaisseura suoriutui tappiostaan huolimatta ottelusta kunnialla, sillä samainen englantilaisseura oli aiemmin rökittänyt erään jalkapallon mahtimaa Tanskan suurimmista seuroista maalein 7-3.)

FOTBOLLSMATCH MELLAN ENGELSMÄN OCH FINNAR.

Finskt Idrottsblad (7/1906)

I Gamlakarleby spelades den 8 juli en match mellan Idrottsförbundets lag I och ett engelskt lag, sammansatt från skilda travarubåtar. Österbottningarna hade tränat jämt en månad, medan utlänningarna voro gamla rutinerade spelare och medlemmar af särskilda klubbar i West Hartlepool, Wolwick och Newcastle. Deras goalman Malloch är en af sitt fotbolldistrikts bästa spelare och vidare fastnar man ovillkorligen vid namnen Lindsay, Smith, Comfort och Brown, hvilka räknas till landets „best players". Lagens sammansättning var i öfrigt:

A. Malloch (mål)

Lindsay och Rae (höger o. vensterbacks)

Smith, Borroughs, o. Jardine (halfbacks)

Nelson j:r, Watson, Brown (kapten), Comfort, o. Nelson (forwards)

Geitel (kapten), Fremleson, U. Sandkvist, Fredriksson, o. Hanhikoski (forwards)

G. Sandkvist, Hauki, o. Hongell (halfbacks)

Jokela, o. Hagman (venster o. högerbacks)

H. Slotte (goal).

Finnarna vunno vid lottdragningningen och valde sidan med den svaga eftermiddagssolen i ryggen — engelsmännen fick åter börjaoch hade medvind.

Genast vid afspark visade de „lejonklorna", med ett mästerligt samspel svepa deras drifvare ner mot Idrottsförbundets mål. Korta passningar och fin kombinering förde bollen i närheten af det finska målet. Höger back är dock ej „blot till lyst", utan bollen tages just från tårna på en af Albions söner, som beredde sig för målspark och sändes åter ut på planen. Watson är dock framme och bollen kommer åter ner mot det finska målet. Backarna äro dock på sin vakt och så pågår en stund ett spel, som bragte åskådarena till förtjusning. Finnarna hafva nu blifvit „varma" och de göra gång på gång vackra atacker mot engelsmännens mål.

Nu — det går väl knappast ur någon åskådares minne — får en af Idrottsförbundets halfbackar tag i bollen, passar den till venster-ytter, som sätter i väg för full maskin förbi de förbluffade och något tröga engelska halfbackarna. Kort före han råkar i närmare bekantskap med Lindsay centrar han bollen åt Sandkvist, som följt jämsides på midten och bollen hviner in i det nedre högra hörnet af engelsmännens mål. — Vilda ovationer! Åskådarena äro entusiasmerade och under hurrarop och applåder börjas åter sp sletfrån midten. —Finnarna voro mycket mera förbluffade än engelsmännen öfver resultatet!

Detta piggade upp engelsmännen en smula och de gjorde väldiga ansträngningar för att få mål. Slutligen lyckas det för dem. Deras center går upp med bollen — finnarnas halfbackar hinna ej upp — ena backen missar och målet ligger öppet för bombardement. I det afgörande ögonblicket blir målvakten dessutom omkullsprungen. — Ännu ett mål göra de före halftid!

Efter fem minuters hvila börjas det på nytt och samma visa om igen. Idr.förb. v. y. får tag i bollen och går i en snabb rush fram, centrar så denna och Sandkvist „nickar" den. — Nu får man in se ett utomordentligt vackert spel å ömse sidor. Finnarnas spel var tidtals glänsande — och fullt jämbördigt med motståndarenas? Före de 45 minuterna har gått gjorde engelsmännen ytterligare ett mål — från straff spark. Idrottsförbundets höger back snuddar med handen vid bollen. — Hands! — 11 meter och bollen går in omöjlig att nås af den eljes så utmärkta målvakten. —

Engelsmännens kritik öfver sina motståndares spel var lysande: „I aren mycket snabba, spela energiskt och uthålligt, aldrig „too rough", men dock ej för vekt. Litet mera öfning och i kurmen med godt mod spela mot hvem som helst"! — sådan var i korthet den engelska kaptenens utsago.

Som komplettering kan nämnas, att samma engelska lag spelade i Köpenhamn mot ett danskt lag från en af de större klubbarna och slog dem med 7—3 under de 90 minuterna.

På grund af trötthet af söndagens spel mötte ej engelsmännen på tisdag kväll, (Idr.- förb. lag hade då tränat på måndag e. m. i 4 timmar).

Af allt att döma kommer österbottningens håg att stå till fotboll.

l. o. Wing.